Vad ska man tro???

Precis som många med mig vill jag försöka äta så nyttigt som möjligt. När vi växte upp på 60- och 70-talet talades det som bekant väldigt mycket om att vi skulle minska på fettet i kosten, för att undvika fetma och hjärtsjukdomar. Nu är det andra tongångar, minst sagt. Nu verkar det som man kan äta hur mycket fett man vill, och istället ska vi dra ner på kolhydrater.

Det är otroligt svårt att få någon ordning i djungeln av tips om hur man ska äta. Här är bara några exempel:

Martina Johansson (länk här) är utbildad till Civilingenjör på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, och har två masters: en i biokemi och en i biofysik. Hon förespråkar LCHF, och säger på sin blogg bland annat så här:

”Socker är helt och hållet en skapad produkt som gjorde sitt intåg i Europa för cirka 200 år sedan, innan dess fanns det inget socker – alls! I början var det bara rika och förmögna människor som hade tillgång till det, men för 100 år sedan ökade användningen även bland vanliga människor och sedan 50-talet ungefär har konsumtionen ökat varje år. Tänk vilken kort tid det är givet människans historia! Det finns bevis för att några gamla kulturer för tusentals år sedan har använt honung som medicin eller som krydda, men ingen av dessa kulturer beskriver smaken som söt. En del tror att människor inte hade smakreceptorer för sött tidigare, utan att det är en epigenetisk effekt av att söt smak har blivit mer och mer vanlig.

Men varför är det söta så farligt?

Människan har ett insulinsystem som är anpassat för att hantera den lilla mängd socker som finns i grönsaker, bär och säsongsfrukt. Inte mer än så – inte havregryn, inte knäckebröd, inte pasta, inte kanelbullar, inte ballerinakex, inte mörk choklad och inte söta yoghurtar. Dessa skapade produkter tvingar bukspottkörteln att frisätta mer insulin än vad den är gjord för, och med överdriven insulinfrisättning frisätts inflammatoriska cytokiner som signalerar till kroppen att det är fara och färde – inflammation ökar – övervikt ökar och värk ökar.

Inflammation – rodnad, svullnad och smärta

Rodnad, svullnad och smärta är den klassiska definitionen av inflammation, men kroniska inflammatoriska processer kan te sig helt annorlunda. Hur märker man det då?

  • Man märker det på sitt humör (ångest, aggressivitet, stress, koncentrationsstörningar)
  • Man märker det på sin ork och energi,
  • Man märker det på om man har värk. Värk i höfter, leder, knän, ryggen. Värk = inflammation.
  • Man marker det också på sin vikt. Man kan inte ha övervikt utan att vara inflammerad på insidan. Det räcker med 10kg övervikt för att öka mängden inflammation markant. Det går till och med att mäta på vårdcentralen i form av ett crp-test.

Ingen inflammation – ingen sjukdom och ingen övervikt.”

Alltså ska man undvika socker och kolhydrater för att slippa inflammation i kroppen.

Sen kan man läsa så här om varför kolhydrater behövs för att hjärnan ska fungera (hämtat från Fazers hemsida så kanske är det vinklat?)

”Kan vi överleva utan kolhydrater?
Hjärnan och röda blodkroppar måste ha minst 100 gram kolhydrater varje dag. Vid brist på glukos (den enklaste kolhydratformen) kan kolhydrater bildas av bland annat protein. Vid långvarig kolhydratbrist bildar kroppen ketonkroppar vilket i och för sig ger hjärnan och andra organ energi men som är ett tecken på att kroppsvävnad bryts ned och kan enkelt uttryckas som ett inte ändamålsenligt sätt att omsätta energi på. Det kallas på läkarspråk att kroppen har kommit i katabolt (nedbrytande) tillstånd.”

Här står ju klart och tydligt att:

  1. Ketos är farligt
  2. Kolhydrater är livsnödvändiga

Tidningen Må Bra har frågat en professor till råds (läs hela artikeln här). Här är ett utdrag ur artikeln:

Enligt Livsmedelsverket bör 50–60 procent av de kalorier vi äter komma från kolhydrater. Vad säger du om rekommendationen, är den förlegad, med tanke på att du konstaterar att kolhydrater inte är livsnödvändiga?
-Livsmedelsverkets rekommendationer gäller bara de som är friska och som inte är överviktiga. Patienter hanteras av sjukvården och då gäller riktlinjer som oftast kommer från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) eller från Socialstyrelsen och som ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi är många forskare som undrat på vilken vetenskaplig grund som Livsmedelsverket bygger sina rekommendationer. Jag har själv haft debatt med Livsmedelsverket, utan att få svar. Men om man är frisk och smal så tål man antagligen ganska stora mängder kolhydrater.

Men nyligen kom faktiskt en studie som jämförde tillskott av fett (nötter eller olivolja) med att ta bort fett, och istället äta mer kolhydrater. Man fann då en fördubblad diabetsrisk för dem som åt lågfettkost, likt den som just Livsmedelsverket rekommenderar.
 
Livsmedelsverket säger också så här: ”Det mesta av kolhydraterna bryts ner i kroppen till sockerarten glukos, som behövs som energi till cellerna. Hjärnan kan bara använda glukos som bränsle.” Så vad händer med hjärnan om man inte äter kolhydrater alls?
Man behöver inte äta kolhydrater eller socker för att hjärnan ska få tillgång till glukos. När det inte finns kolhydrater att bilda socker av använder sig kroppen av protein som också kan omvandlas till glukos. 

Skulle vi inte få vitaminbrist om vi skippade grönsaker och frukt, som ju är viktiga kolhydratkällor?
Ja, risken finns att vi skulle få brist på vissa vattenlösliga vitaminer. Men rent teoretiskt skulle de kunna ersättas med kosttillskott. Men det finns ingen anledning att ta bort alla grönsaker och frukter ur kosten för att hålla nere på kolhydraterna, men det betyder inte heller att vi måste äta så enorma mängder av dem som i dag. Jag tycker att det kan räcka med ett halvt kilo i veckan i stället för ett halvt kilo om dagen, som en rekommendation säger.

Jag tror att det är en myt att vi blir friskare av stora mängder frukt och grönt. Eskimåer har haft bra hjärthälsa på sin traditionella kost trots att de knappt äter några grönsaker alls. 

 

Kolhydrater i form av spannmål då?
För 10 000 år sedan fanns inte spannmål i vår kost och vi hade inte tillgång till vilda potatisar eller stora majsfält. Och 10 000 år är så kort tid att man helt enkelt inte kan hävda att vi skulle ha hunnit bli genetiskt anpassade till den här typen av kolhydrater efter det. 

Är det lättare att gå ner i vikt med en kost som innehåller lite kolhydrater?
Om du menar att det skulle vara lättare att gå ner genom att bara ersätta kolhydraterna med mer protein så är svaret nog nej. Det är svårt att se att det skulle vara mer effektivt. Men visst, man blir ju mätt snabbare av proteiner och äter kanske mindre just därför. Så det kan fungera för vissa. Men i realiteten är det dyrt att äta mycket mer proteiner och frågan är om det är så miljövänligt.

Syftet med lågkolhydratdieterna Atkins och Dukan är att man ska dra ner på kolhydraterna så att kroppen hamnar i ketos, ett tillstånd när kroppen bränner mycket fett. Men ketos är ett svälttillstånd.

Är det farligt?
Nej. Ketos är ett kvitto på att kroppen gjort av med lagrat socker. Vi hamnar i ketos redan efter 24 timmar utan kolhydrater i kroppen, till exempel om vi fastar eller är magsjuka. Själva ketosen är inte farlig. Den beror på att vi använder fett som energikälla.

Hur går man ner i vikt på bästa sätt då? Vad ska man dra in på?
– Man ska äta mindre än man gör av med. Och hur mycket man som individ kan äta är relaterat till den totala mängden muskelmassa man har. Mycket muskler drar mer energi redan i vila.”

Jag tar med mig två saker från den artikeln:

  1. Ketos är något bra
  2. Det finns egentligen inget positivt med att äta kolhydrater.

Och, jag forskar vidare, jag vill veta om ketos är bra eller dåligt, och om kolhydrater är bra eller dåligt.

Här skriver en kvinna på en blogg hur hon upplever det att leva utan kolhydrater och alltid befinna sig i ketos:

I’ve been in ketosis for a couple months now and the good effect extend beyond weight loss. So much so that I have shockingly stated “even if I never lost another pound I wouldn’t go back to eating more carbs”. My brain is soooo happy on ketones, less anxious, resilient, clear-headed. My body doesn’t experience the up and downs of blood sugar instabilities, the excess weight is coming off (sometimes quick, sometimes slow – I’m just starting to become more active – I have energy now!), and the miscellaneous rashes and dry skin are resolving. I have hope now that I can actually lose weight and keep it off, not to mention improving my health and staying active.
Fringe benefits: butter, bacon, and pork sausage (homemade, no nasty wheat crumbs)”

Wow, låter ju fantastiskt?! Här är en förklaring som verkar trovärdig. Den hittar jag på http://www.medicalnewstoday.com/

”In normal circumstances, the body’s cells use glucose as their main form of energy. Glucose is typically derived from dietary carbohydrates, including sugar and starchy foods such as bread and pasta which the body breaks down into simple sugars. Glucose can either be used to fuel the body or stored in the liver and muscles as glycogen.1

If there is not enough glucose available to meet energy demands, the body will adopt an alternative strategy in order to meet those demands. Specifically, the body begins to break down fat stores to provide glucose from triglycerides. Ketones are a by-product of this process.

Ketones are acids that build up in the blood and are eliminated in urine. In small amounts, they serve to indicate that the body is breaking down fat, but high levels of ketones can poison the body, leading to a process called ketoacidosis.2″

Oj, ketoacidosis låter inte bra! Men när jag läser vidare verkar det bara vara diabetiker som är i riskzonen – inte friska kolhydratsundvikare.

Ok, jag sammanfattar:

En frisk person som inte vill gå ner i vikt, kan med gott samvete äta kolhydrater hur han/hon vill. Men den som vill gå ner i vikt mår bra av att dra ner på kolhydrater.

Och så avslutningsvis utdrag en väldigt bra krönika av India Knight som jag läste i Sunday Times i helgen:

The idea that eating normal food is fraught with terrible dangers has taken hold. Thanks to “wellness” bloggers and their books and Instagram accounts, we’re now actively celebrating disordered eating. It is lunacy. Fetishising some foods while vilifying others is how people become ill. It is also behaviour that will be observed with interest by any teenage girls you may have around you. Think about that while you sip your oat milk.

I’ve been annoyed by the madder reaches of foodyism for a while now, and was recently tipped over the edge by an article in The New York Times that contained this sentence: “Chickpea water has become a sensation.” Chickpea water — the gloopy stuff you throw down the drain, pausing only to note its gross texture and unpleasant smell — is, apparently, the next big thing. The new “bone broth”, aka beef stock. The new kale (kale is passé, actually: they’re on to cauliflower). Aquafaba can be used by vegans in place of whipped cream or egg whites. This means they could make a chickpea-water meringue base and then whip up some more chickpea water into cream, to make a pavlova. Mmmm. Who wouldn’t break down the door to get at that?

I am so sick of people eating in a mad way, having been encouraged to do so by pretty, upper-middle-class bloggers who make utterly spurious claims about health and nutrition.

Spreading disordered eating to the masses via blogs, books and TV shows is not a laughing matter. It is really dangerous. It starts from the point of view that food is your enemy (mad), and that with care and instruction you can wrest control of it (mad) and make yourself well (mad, unless you were ill in the first place, in which case see a doctor, not a posh bird who has never had a job).

The constituents of those blogs, books and shows are too-thin, too-blonde women with too-rich, too-absent husbands. They’ve always existed, and whether they’re in London or New York they’ve always looked like brittle, nervy, big-eyed skeletons, fuelled by black coffee and neuroses (there’s often a former drug habit in there, too). They’re unhappy people, not good examples.

If people are unwell and this is the only way they can eat, they have my sympathies. But an increasing number of young people are adopting restricted ways of eating for no other reason than fashion – seriously niche and only for nutters.

 

Barnen flyttar – skönt eller deppigt?

De flesta av mina kompisar är i en ganska likartad situation när det gäller barn: vi har alla barn som just har flyttat hemifrån eller som ska göra det inom något år eller två. Vi står därmed alla inför en helt ny fas i våra liv – den där vi inte har daglig kontakt med våra barn, och inget dagligt ansvar.

Åh vad det känns trist tycker jag! Jag har väninnor som tycker att det känns skönt att äntligen ”bli fri”, men jag ser bara en stor tomhet framför mig när jag tänker på ett hem utan våra killar!

Jag misstänker att allt detta är mitt eget fel. Jag valde tidigt bort karriärspåret och nu får jag betala priset för det. De som har en karriär med ett intressant, viktigt, meningsfullt arbete har säkert lättare att se sig själv leva ett intressant, viktigt och meningsfullt liv även utan barn.

Så ångrar jag mig? Egentligen inte. Min egen mamma gick hemifrån klockan sex på morgonen och lämnade efter sig två rostade smörgåsar med ost och gurka. När jag vaknade en timme senare var brödet kallt och smöret hade först smält och sedan stelnat. Gurkan hade gjort att osten blivit alldeles blöt. Jag kan än i dag inte äta rostat bröd som inte är alldeles varmt, och smör som smält…. URK! Hur som helst, sen kom mamma hem igen vid sex-tiden på kvällen, helt slut (såklart) efter en lång dag som tandläkare inne i stan. Jag fick ta ett alldeles för stort ansvar för min lillebror och fick ont i magen av stress redan som tioåring.

Därför var det helt underbart att kunna ge våra barn en annan uppväxt. Jag har nästan alltid varit hemma när de kommit från skolan. Vi bodde i England under hela deras grundskoletid och då gick skolbussen klockan 8 på morgonen och kom hem vid fem-tiden på eftermiddagen. Då var all sport avklarad så det var bara läxor kvar. När vi flyttade till Sverige och killarna började på gymnasiet var faktiskt första gången de fick egen nyckel till vår ytterdörr! När vi bodde i England behövdes det inte, för de få gånger jag inte var där kunde jag gömma nyckeln i en sko så att de kunde låsa upp.

Jag vet inte om våra söner tycker att det var skönt att jag var hemma, men JAG tyckte i alla fall att det var det. Jag älskar att jag har kunnat vara en närvarande mamma, att jag kunnat se direkt på dem om något var fel eller om de började bli sjuka. Och så var det förstås skönt att de slapp äta kalla rostbrödsmackor!

Sen är det ju så, att ju längre tid man är borta från arbetsmarknaden, desto svårare är det att komma tillbaka till den. Jag har ju blivit enormt bortskämd under åren med att vakna när jag vill, att planera min dag som jag vill och att kunna träna och gå ut med hunden precis när jag vill. Jag har hela tiden haft frilansuppdrag som gjort att jag ändå känt mig någorlunda nyttig och meningsfull.

MEN…… nu känns det som att tiden kommit ikapp mig. Jag känner mig enormt förvirrad – en blandning av energi och apati. Jag har massor med tankar om vad jag vill göra och samtidigt en stor rädsla för att ta mig för något. Enda dagen vill jag bli syo-konsulent, andra dagen IT-expert, sen vill jag bli storbloggare eller kanske författare. Och så rätt var det är gör alla de här idéerna att jag blir jättetrött och bara hamnar i soffan med en tidning.

VAD SKA JAG BLI NÄR JAG BLIR STOR???????

 

Humor – tycker jag i alla fall!

Minns ni att jag fick ett snutigt meddelande från ”Klas”, som jobbade på en internet-kundtjänst. Han ville att jag skulle bevisa att jag inte hade skumma avsikter när jag beställde varor från hans företag. Beviset skulle vara att jag:

Skicka in en bild på ditt pass, körkort eller id-kort för verifiering.

Detta gjorde jag ju då inte, utan jag avbeställde raskt hela inköpet (HA! Big mistake, Klasse!!!).

Döm om min förvåning när det dök upp ännu ett mail från Klas idag. Denna gång skulle jag svara på hur jag upplevde kontakten med deras Kundservice. Så här skrev de:

Hej Malin.a,

Vi skulle gärna vilja veta mer om din upplevelse med vår kundtjänst. Med din feedback kan vi förbättra vår service. Formuläret tar bara någon minut att fylla i.

Link:

https://sv.surveymonkey.com/r/Q3FNKY7?c=Klas&fd_ticketid=1645317&fd_group=SD – SBG SE

Med vänlig hälsning,’

Ok, jag vill inte vara petig MEN….. ”din upplevelse MED vår kundtjänst”??? Som att jag och kundtjänsten varit ute på en kul aktivitet tillsammans. En vandring kanske? Eller nåt mer spännande, som ett bungy jump?!

Hur som helst så ska ni nu få se mitt svar, och jag erkänner att jag fnissade så att jag nästan kissade på mig när jag skrev det:

Hej, jag vill gärna att Klas skickar mig en kopia på sitt pass innan jag svarar.

Hihi, nån mer där ute i cyber space som drar lite på munnen???